Vernissage x 2

I dag inviger eleverna på Nordens Fotoskola Gränsliv som kommer att visas på Galleri Kontrast till och med den 28 februari. Mer info om utställningen finns här.

På torsdag, den 4:e februari, presenterar Kamilla Kraczkowski ECLECTIC – färgstarka porträtt tagna på Hootchy Kootchy Club på Södra teatern. Bilderna kommer att visas som en bildprojektion genom fönstret på Caffé Testolin (Double Elvis Gallery). Mer info finns här.

Ni som inte bor i Stockholm kan istället kolla in ett urval av porträtten på Kamillas hemsida.

Ingolf och Ludde

En vän tipsade mig om ett fint bildspel häromdagen.

Livet Ingolf lever påminner mycket om Luddes. Han har varit hos änglarna ett tag nu men tankarna går ofta till den gamla skogskojan och saknaden kommer alltid att vara stor.

Jag tog tusentals bilder av honom under en tioårsperiod och tanken har länge varit att sammanställa dem. Kanske i form av en utställning eller bildspel.

Här är ett litet urval av vad som finns på datorn.

November 2006:

Juli 2008:

November 2008:

Steve McCurry

Jag fortsätter att tipsa om fotografer jag studerade på ICP i fjol.

Här finns Steve McCurry´s närvarande bilder från 70-talet och framåt. Allra bäst gillar jag de färgstarka ögonblicken från Japan.

I Hälsingland

Tillbaka måndag.

Danny Sanchez

Det har blivit en del barnfotograferingar för mig sen senaste tiden.

Det är en rolig kontrast till vad jag annars arbetar med och jag gillar utmaningen. Barn är så oförutsägbara och alltid sig själva.

För många år sedan praktiserade jag hos porträttfotografen Danny Sanchez i Red Bank, New Jersey. Jag blev inspirerad av hans sätt att arbeta med barn. Istället för plastig rekvisita koncentrerade han sig på känslor och uttryck. Han lärde mig att vänta in de spontana ögonblicken, och att barn inte måste le på bild. Det äkta är alltid det bästa. Se några av hans barnbilder här.

När jag fotograferar äldre barn som kan gå tar jag med dem utomhus till parken eller skogen. De allra minsta barnen fotograferar jag hemma i sovrummet nu när det är vinter. Kanske kommer jag att investera i en riktig studio en vacker dag men tills dess arbetar jag så enkelt som möjligt med svart bakgrund.

Så här såg det ut när jag fotograferade lilla Elvira för några dagar sedan.

Under klädbytet lyckades mina nyfikna söner ta sig in på arbetsplatsen.

Nominerad

YES!

Bästa Anna Wahlgren är en av de nominerade i Årets Bild.

Se hennes oslagbara bildspel Them Cowboys här.

Haiti

Mina tankar går till fotograferna i Haiti.

De tappra, som dagligen arbetar bland död och fattigdom för att ge oss en bild av vad som händer där långt, långt borta.

Utan dem skulle vi inte ha en aning.

”Man har börjat samla ihop de döda kropparna. Med lastbil. Jag var där. På flaket. Kommer nog aldrig att kunna glömma det. Besparar er från de bilderna.” skriver Thomas Nilsson på sin blogg.

Här finns Expressens genomarbetade bildspel av bland andra Axel Öberg. 38 bilder. 38 öden.

I mitt jobb som bildredaktör är jag van att se lidande, ofiltrerade ögonblick som inte kan publiceras eftersom de är för råa och hemska. Men jag vänjer mig aldrig.

Därför går mina tankar även till bildredaktörerna. De som tvingas se och välja.

Men mest tänker jag på människorna som utsatts för det grymmaste av öden. Barnen som är ensamma och rädda.

Tillsammans har vi i Sverige nu samlat ihop 50 miljoner kronor. Vi kan göra ännu mer. Sms:a ”AKUT” till 72 900 så skänker du 50 kronor till Röda Korset.

Många bäckar små.

Ebba & Felix 10-01-15

Abstinens

Jag längtar väldigt mycket efter New York just nu.

Min fotoresa började på femte avenyn för ungefär 10 år sedan och staden har lärt mig mycket om livet. En liten del av hjärtat kommer alltid finnas kvar där borta och jag försöker åka över varje år för att hälsa på mig själv och se hur jag mår.

För att få distans. Bli inspirerad.

Om fem månader är jag tillbaka. Tills dess får jag nöja mig med gamla stadsbilder och fortsätta följa fotografen Thomas Nilssons blogg.

Tack Thomas, för att du ger oss ditt New York (och övriga världen).

Vy från The High Line, New York, 2009.

I smyg

Walker Evans gav gatufotograferingen ett namn. Med en dold kamera mötte han sina objekt rakt framifrån och fotograferade verkligheten precis som den var. I tunnelbanan och på gatorna, längs vägarna och på bussen. Resultatet blev en samling oförställda människor utan överdrivet kroppsspråk eller tillgjorda miner.

För mig är gatufotografering en stor utmaning. Det roligaste och svåraste. Varje bild, oavsett om den är estetiskt snygg eller inte, ställer frågor. ”Vem är mannen? Varifrån kommer han? Vart är han på väg?”

Nedan är några svartvita bilder jag tog på femte avenyn i New York 2008 och färgbilder tagna med kompaktkameran i Williamsburg, Brooklyn, 2009.

På femte avenyn var jag synlig och rörde mig bland folket med min stora kamera. I Brooklyn gick jag med kompaktkameran gömd och sköt från höften på vinst och förlust. En svårare teknik som kräver mycket träning. Jag är inte där än men fortsätter tålmodigt att försöka.