Sune Jonsson-utställningen var precis lika bra som väntat, om inte bättre.
Jag valde medvetet att besöka den samtidigt som Fotografiska öppnade, eftersom jag gillar fotografi bäst i lugn och ro. Jag anade att CFF skulle vara rätt folktomt just i dag och kunde gå runt helt ensam med ett leende på läpparna. Två varv blev det, för så fina och viktiga var bilderna. Och nu sitter jag här med ett färskt exemplar av Och tiden blir ett förunderligt ting – några av Jonssons mästerverk samlade i en och samma bok.

Sedan väntade Fotografiska och där var det som väntat inte lika lugnt. Eftersom jag ska på en guidad rundvandring om ett par veckor bestämde jag mig för att kolla in utställningarna då istället. I lugn och ro, som jag gillar bäst. Men ett besök i butiken blev det, och jag passade på att säga till Lennart Nilsson hur fantastisk jag tycker att han är.



Utbudet i butiken var imponerande och eftersom fotoböcker är min stora svaghet styrde jag hemåt med ytterligare två i cykelkorgen: Ett barn blir till (signerad av Lennart Nilsson) och A Photographer´s Life 1990-2005 (Annie Leibovitz).
Nu väntar balkongen, ett glas rosé och tokbläddrande kvällen lång.