12 frågor till Theresia Viska

Theresia Viska är fotografen som bland annat uppmärksammats för utställningen och boken la Danse Francaise. Hon är även ordförande för PFK:s styrelse i Stockholm och arbetar på Fotografiska.

1. Vad betyder fotografi för dig?

Fotografiet har olika betydelser för mig. Det kan vara en värdefull minnesanteckning som kan få större betydelse ju mer tiden går eller om historien förändras. Jag tänker till exempel på fotografier av nära och kära som kanske inte längre lever. Familjealbumen är alltid väldigt värdefulla. Sedan har fotografiet en stark kraft när det kommer till att förmedla känslor och åsikter. Det är det jag alltid strävar efter när jag fotograferar mina böcker.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Det var faktiskt som av en uppenbarelse! I grundskolan och gymnasiet hade jag alltid svårt att fokusera och att sitta still. Efter gymnasiet fortsatte min rastlöshet, jag ströjobbade och reste mycket. Bara för att testa så provade jag på en fotoutbildning på Kulturama. Och jag minns det väldigt tydligt. Under en av de första uppgifterna så kom min uppenbarelse i mörkrummet. Eller adrenalinkick är nog bättre beskrivning. Jag fick en adrenalinkick när jag arbetade fram mina bilder! När jag sedan redovisade mina bilder inför klassen så föll alla bitar på plats. Jag har aldrig kunnat uttrycka mig särskilt väl i text eller tal som krävdes i skolan, men när jag redovisade min bilder på Kulturama så var det som att kunna tala ett nytt språk flytande!

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Jag är född i Boden och uppvuxen inne i Stockholm. Efter Kulturama 2001 så gick jag tre år på Nordens Fotoskola. Av rent intresse så gick jag några kurser på Konstfack också. Ljus- och färgorientering och Fotografins Historia. Jag har frilansat sporadiskt sedan 2005, men framförallt har jag haft arbetsstipendier från Konstnärsnämden och Författarfonden sedan 2006. Nu jobbar jag som guide och i bokbutiken på Fotografiska samtidigt som jag arbetar med mina fotoprojekt.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

För mina böcker och utställningar fotograferar jag verkliga människor på verkliga platser, men jag berättar en högst personlig historia i alla mina arbeten. Det viktigaste för mig är att förmedla en känsla till betraktaren.

Jag har en 80% tjänst på Fotografiska. En värdefull uppgift jag har är att jobba som guide. Det är helt fantastiskt att få besökare som kanske är ovana bildbetraktare att analysera, fundera och ställa frågor kring fotografier. Dessutom får jag massor med inspiration och vana av att se högkvalitetsfotografi som jag hoppas ska kunna applicera på mina egna fotoprojekt.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Rätt och slätt så använder den teknik som gynnar berättelsen. För ”Stallflickor” så behövde jag en ruff och hård teknik, och för ”la Danse Francaise” behövde jag en släpande mild blixt. Tekniken är en balansgång. Det är farligt när tekniken blir så tjusig att bildkompositionen tillåts bli dålig. Samtidigt är det synd när bildkompositionen är bra, men tekniken inte passar. Det går hand i hand, det där.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Oavsett vad det är för typ av konst så försöker jag hitta känslan som konstnären förmedlar. Till ”la Danse Francaise” blev jag extremt inspirerad av Francis Bacons klaustrofobiska och obehagliga porträtt. Bacons sätt att förmedla känslor försökte jag använda mig av när jag gjorde mina spökfotografier. Teater och film är väldigt komplexa i sina uttryck. De har ljud, bild, ljus, skådespelare och allt möjligt att inspireras av. Ljussättningen på Folkoperan är en total oslagbar inspirationskälla för oss fotografer som ju behöver ljus för att arbeta.

Jag kan fortsätta rabbla inspirationskällor. Men jag tror min poäng har kommit fram. Att se  utanför fotografins värld och ta inspiration från alla typer av konstnärer! Alla bra konstnärer har en känsla de vill förmedla, oavsett vilken teknik de använder sig av.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

”La Danse Francaise” är en bok och en utställning (som just nu visas på Novosibirsk Art Museum i Sibirien). Av en slump fick jag tillträde att fotografera kadettbalerna på Karlbergs slott. Eftersom min pappa och farfar har varit elever på Karlberg, och dessutom har min släkt varit militärer i över 300 år, så valde jag att fotografera de vackra balgästerna som mina förfäders spöken, andar och väsen. För att få fram samma känsla som i mina barndoms feberdrömmar så tänkte jag mycket på filmen ”the Shining” och ”Twin Peaks”, och som sagt Francis Bacon.

8. Och vad blir nästa utmaning?

Jag fotograferar porträtt… Jag är mitt inne i processen just nu så jag har inte riktigt formulerat något. Men jag lovar, om det blir något av det här projektet så kommer jag säga till!

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Jag har aldrig riktigt förstått vad folk menat när de påstår att fotografer har mycket att göra. Jag har haft rätt lite frilansuppdrag och det mesta av min kreativitet har kommit ur rastlöshet och frustration. Men för all del, all min lediga tid spenderar jag med en gammal fälttävlanshäst. Jag började rida igen när jag fotograferade ”Stallflickor” och det visade sig vara livsviktigt för mig! Hästarna fyllde ett hål jag inte visste fanns.

10. Är utmärkelser viktiga? Vilken har betytt mest för dig?

Ja men det är klart! Jag gör fotografier för att folk ska se dem! Att få en utmärkelse är ett sätt att nå ut till fler. Och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte hade ett stort bekräftelsebehov. När jag fick det första stipendiet så visste jag inte om det var en engångsföresteelse eller inte. Men nu har jag fått tre stora stipendier på raken och det har gjort mig mer tacksam och ödmjuk över att det finns folk som verkligen tror på det jag gör. Då växer stoltheten och värdet av utmärkelsen. Det coolaste var nog att bli skickad till Plat(t)form 2007 på Fotomuseum i Winterthur.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Fråga inte, jag får magsår av att tänka så! Under lågkonjunkturen så har jag vridit och vändit på mig själv och jag har verkligen ingen aning om vad jag skulle göra. Jag har extrajobbat som städerska nu senast, men aldrig heltid. Att verkligen skola om mig till något annat…? Jag vet inte… Jag skulle vilja säga att jag skulle bli polis, hundförare eller konditor (hahaha, vilken konstig mix) men jag vet faktiskt inte om jag skulle våga ändra riktning så helt. Det är ju fotograf jag är! Jag vet inte om jag kan något annat… Jag är så glad över mitt jobb på Fotografiska och alla fina stipendier så jag tycker att vi låter det vara så.

12. Framtidsdrömmar och mål?

Jag ska rida en Hubertusjakt och dricka punch med militärerna från K1 innan jag fyller 50 år. Men vad målet är fotografiskt vet jag inte. Det är så svårt att sätta mål och press på en sån personlig prestationsgrej. Jag har aldrig kunnat tvinga fram något. Men målet är nog att kunna nå ut till många. Att bli publicerad och representerad. Ska jag kanske säga att jag vill bli representerad av MoMA New York då? Äh jag vet inte. Tiden kommer utröna sånt där.

Theresia Viska.

Nästa vecka: Pontus Höök

Advertisements

3 Responses to “12 frågor till Theresia Viska”


  1. 1 camilla 11 september 2010 kl. 2:33 e m

    hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
    hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
    hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
    hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: