Städa och flytta två hem som ska packas upp i ett tredje. Fira lite midsommar. Projektleda en bok. Jobba på tidningen Ljusnan. Öppna en studio. Fixa utställning. Springa på auktioner. Bada. Äta glass.
Bloggaktiviteten blir med andra ord ganska låg ett tag framöver. Men jag ska göra mitt bästa.
Ha en fin sommar så länge! Du också, Ludde.
Jag ledde en workshop i Bollnäs i helgen där deltagarna bland annat testade street och arkitektur.
Jag hann för ovanlighetens skull fotografera lite själv också och plötsligt ser jag min hemstad med helt nya ögon. Vem behöver New York?
Vintern 2010 fotograferade jag Hugo och Ville hemma i mitt sovrum.
Bröderna har växt mycket sedan dess och här är några nytagna bilder.
Mitt reportage om Arbrås modigaste har nu publicerats i Året Runt och tidningen Ljusnan.
Läs.
Tillbaka från Irland, vidare mot minisemester i Sverige imorgon.
Men först ett tips: The Gallery of Photography och The National Photographic Archive visar just nu fotografier av 23 avgångselever från The School of Media i Dublin. Om ni skulle ha vägarna förbi. Kolla in projekten här annars.
Utbudet är brett och nyskapande. Allra mest gillar jag Tony Kinlans ”As Seen on TV”.
Nedan: Holly Cullens ”Unscene”.
Igår avslutades min sista kurs på Fotografiska för den här gången. 15 stycken har det blivit under våren, och drygt 20 om jag räknar med helgkurserna i Bollnäs samt företagskurser. Omkring 250 olika namn och ansikten att hålla reda på alltså. Det gjorde jag bra! Och roligt har jag haft.
Jag är tillbaka på Fotografiska i höst igen men då 1-2 dagar i veckan istället. Veckans övriga timmar tänker jag tillbringa i en lugn Hälsingegård utanför Bollnäs. Kanske öppnar jag en studio också, den som lever får se. Flytten går om ett par veckor och sedan väntar sommavik på trevligaste tidningen Ljusnan.
Men först ett kort sommarlov och svisch, svosch. Nu packar jag ner hålkameran och åker till Dublin.
Later!
Här är två bilder till som jag tog under workshopen med Mary Ellen Mark. Det var lite schizofrent att både assistera och delta i hennes workshop, men när en mästare ber om bilder kan man ju inte säga ”Nej, jag hinner inte”. Det blev mest bilder hemma i lägenheten under sena kvällar och några osminkade självporträtt. Läskigt som tusan det där med självporträtt men jag bestämde mig för att vara modig helt enkelt. Och tänk jag lever fortfarande.
Jag tackar Mary Ellen Mark för lite mera edge, lite mera mod. Nu går livet vidare!
Fotograf Johanna Syrén 
