Obehag

Jag var inte i New York den 11 september 2001. Men obehaget nådde mig och nu har det kommit tillbaka.

Samtidigt som det första planet nådde tornen satt jag och sålde in ett New York-reportage. Jag visade bilder på ett vackert och levande New York och hade skrivit en text om kärleken och tryggheten jag kände i staden. Först när jag kom hem till lägenheten och slog på teven fick jag reda på vad som hänt. Sedan satt jag där, framför teven, resten av dagen och resten av kvällen. Jag minns att det tog ett tag att fatta att det fanns människor i byggnaderna. Och det tog ett tag innan jag fattade att vänner till mig kunde vara drabbade.

Jag hade arbetat som barnflicka utanför New York och pappan till barnen jag tog hand om jobbade i ett av tornen. Han hade ett viktigt affärsmöte den morgonen som skulle börja strax efter nio. Lyckligtvis hann han inte fram, men det dröjde många timmar tills hans fru och barn fick höra hans röst igen och veta att han var oskadd. Han förlorade flera kollegor den dagen, och grannar. Flera av barnens skolkamrater miste en mamma eller pappa.

En annan vän till mig arbetade ett par kvarter bort från tvillingtornen. Han överlevde attacken och evakuerades men glömmer aldrig synerna. Han har berättat  om askan, om dokumenten som låg utspridna på marken. Han plockade upp ett av dem och mådde illa när han såg att det var adresserat till en man på översta våningen.

Jag hade besökt New York ett halvår innan attacken och åkte tillbaka ett halvår efter. Det var konstigt att vara där då. Staden var sig inte lik och för första gången kände jag mig inte trygg. Det var tystare än vanligt och folkmassorna rörde sig saktare framåt. Poliser fanns överallt.

Jag har bilder från det besöket, staket fyllda med blommor och kärleksfulla dikter på minnestavlor. Men ni vet redan hur de ser ut.

Så jag visar den här istället. Året var 1999 och världen var en annan.

Advertisements

4 Responses to “Obehag”


  1. 1 Stefan 11 september 2011 kl. 7:13 e m

    Tack för den fina bilden.
    Jag besökte också staden ett halvår efter attacken. Då möttes jag av en enorm värme och tacksamhet av New Yorkarborna. De var väldigt glada över att man besökte dem. Även om de var väldigt många poliser och vakter överallt så fanns det en stor värme och öppenhet hos dem när man tog kontakt. Det var många som tackade oss för att vi valde att komma dit mindre än sex månader efter attacken. Jag upplevde, och de flesta sa, att staden sällan känts så trygg – våld och kriminalitet fanns knappt.

    //Stefan

    • 2 johannasyren 13 september 2011 kl. 5:56 f m

      Ja värmen fanns absolut där. Alla har vi våra egna minnen och uppfattningar och för mig var det kallt och varmt på samma gång på nåt lustigt sätt. Tack för att du delade med dig.

  2. 3 Regina 12 september 2011 kl. 2:49 f m

    Ja idag flaggas det på halv stång, annars har vi inte märkt något av det precis men det kanske beror på att vi inte har kopplat in Tv:n.
    Till något helt annat, kommer ni och hälsar på 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: