Intervjuad igen

Förra veckan intervjuades jag av Kristian Westin och veckotidningen Bollnäsnytt. Det är lite konstigt att läsa om sig själv och småjobbigt att se sin egen nuna på bild men det var en väldigt trevlig stund och här är vad som blev sagt:

Hon ägnade ett decennium av sitt liv till storstadspuls, självförverkligande – och stress. Nu är fotografen Johanna Syrén från Arbrå tillbaka på landsbygden igen, med Fjäle och Freluga som centrala punkter. Här har hon hittat lugn och balans. Storstadssuget då? Jo, det lyckas hon faktiskt också stilla.

Livet efter gymnasiet har varit händelserikt och intensivt för Johanna Syrén från Arbrå. Hon har utbildat sig till fotojournalist. Hon har bott och arbetat i både New York och Stockholm. Hon har arrangerat fotoutställningar, undervisat i foto och medverkat i flera böcker. Dessutom har hon hunnit gifta sig och få tvillingar.

Johanna Syrén tar emot i sin fotoateljé, som hon inrett i femtiotalsstil.

– Jag älskar grejer från den tiden, men de passar inte i huset vi flyttat till, förklarar hon medan hon fixar kaffe och te i det lilla pentryt intill fotostudion.

I den gamla affären mitt i Freluga by har hon sitt fotografiska centrum numera. Huset hon pratar om är en gammal hälsingegård i Fjäle, byggd kring år 1850. Där har hon bott sedan i somras, med sin man Mattias och treåriga tvillinggrabbarna Alan och John. Om en månad ungefär väntas tillökning, men den här gången blir det ”bara” en till familjemedlem.

Vid den här tiden förra året bodde Johanna och familjen i Stockholm, där de rotat sig efter nästan sju år. Johannas fotoskicklighet och höga ambitioner tog henne först till Metro, där hon jobbade som fotograf och bildredaktör, sedan till tjänsten som bildredaktör på Expressen. Ett jobb som många skulle ge sitt högra lillfinger för, och visst trivdes Johanna. Men hon kände sig också mer och mer stressad, med ständiga deadlines och de allt tuffare kraven på att allt skulle vara klart och ute på webben nästan innan det ens hänt… Efter fyra år fick det vara nog, när de första fysiska stressymtomen – bland annat hjärtklappning – började visa sig. 

– Jag är jätteglad för tiden på en kvällstidning. Jag utvecklades väldigt mycket under de åren och fick en hel del skinn på näsan, ler Johanna. Men till slut blev det bara för mycket och jag längtade efter att få arbeta med egna projekt. Så jag sa upp mig, kastade mig ut… Det fanns säkert folk som tyckte att jag var dum som sa upp en fast tjänst, det finns ju inte så många i mediebranschen… Men för mig fanns det inget alternativ just då, jag var ganska olycklig. 

Istället började hon undervisa i fotografi på Fotografiska museet, fyra dagar i veckan. Det har hon fortsatt med även efter flytten hem till Hälsingland, men inte i lika hög grad. Att ha kvar kontakten med Stockholm känns bra tycker hon, även om den staden faktiskt aldrig riktigt kändes som hemma för henne. Kärleken till storstadspulsen har hon dock i sig, men då är det främst New York – staden där hon jobbade som barnflicka efter studenten och som hon återvänt till flera gånger sedan dess – som bultar. En praktikperiod som fotograf och bildredaktör på New York Post har det hunnit bli också. Och i Harlem gjorde hon ett av sina mest minnesvärda fotojobb, då hon fotograferade människor där och beskrev deras drömmar.

Kanske är det inblicken i det hektiska och myllrande livet i stora städer som Stockholm och New York som har gjort att hon landat i att trivas så otroligt bra där hon är idag, tillbaka på landsbygden.

– Jag känner mig tillfreds med livet på landet – hjärtat finns här. Bara jag får komma iväg till New York ibland så… Det är en fantastisk stad som jag älskar, men jag vill inte bosätta mig där. Det finns misär några stenkast bort från turiststråken och man måste ha mycket pengar för att klara sig bra. Och så är jag familjekär, jag vill vara nära min släkt.

Att gå från en fast tjänst på en kvällstidningsdrake till frilansverksamhet i Hälsingland är ett stort steg, men Johanna känner att hon hittat helt rätt i tillvaron. De fotokurser hon hållit i Bollnäs har varit populära, så där kommer en fortsättning framöver. Plus att hon får tillfälle att utveckla ett redan tidigare utbrett samarbete med Glada Hudik-teatern. Hon har bland annat fotograferat merparten av bilderna till boken Shaken! (Not störd), som journalisten Petter Karlsson skrivit om teatern. Härom året gav hon också ut boken Vi är Arbrå  med barndomsvännerna Annica Mårtensson och Hanna Gradin, om sin hembygd. Johanna har ett par nya bokprojekt på gång och hennes bilder kan just nu ses på Hälsinglands museum, i utställningen Lika och Unika som tar avstamp i Glada Hudik-teaterns arbete med funktionshindrade och teater. Johanna har under fem års tid följt ensemblen på nära håll och tagit tusentals och åter tusentals bilder, på och utanför scenen. Nu ska hon välja ut ett antal av de här bilderna till Glada Hudik-teaterns kommande turné. Ett tufft, men roligt, arbete.

– Jag har följt dem bakom kulisserna sedan 2007 och känner att jag vill jobba mycket mer med dem, det är otroligt givande.

Men det är ändå på hemmaplan, i ateljén i Freluga, som hon tillbringar sina arbetsdagar till största delen. Här har hon ställt i ordning en enkel studio där hon erbjuder porträttfoto. Här ryms även ett litet galleri där hon säljer fotokonst. I övrigt är hon, som frilansande fotograf, öppen för både redaktionella och privata fotouppdrag.

– Jag har inte marknadsfört min ateljé så hårt alls, men om man vill ha fotografering så finns jag här, säger Johanna och ler.

En storstadstjej med småstadshjärta har hittat hem.

Fakta, Johanna Syrén

Ålder: 31.

Bakgrund: Född i Norrköping, uppväxt i Arbrå. Studerat bildjournalistik i Sundsvall och dokumentärfoto på Åland. Började som sommarfotograf på Ljusnan, ”världens trevligaste redaktion”, har bott och arbetat i bland annat New York och Stockholm.

Bor: Hälsingegård i Fjäle.

Familj: Tvillingarna Alan och John, 3 år, samt maken Mattias Hansson. ”Ja, vi är gifta men vi är envisa båda två och vägrade byta efternamn” (skratt).

Yrke: Frilansande fotograf med ateljé i Freluga.

Kuriosa om Johanna: Är en ”social ensamvarg” som älskar att umgås med människor, men som även gillar att resa iväg på egen hand. Nästa inspirationsresa går till New York eller Mexiko för att hälsa på favoritfotografen Mary Ellen Mark som Johanna assisterade i fjol. 

/Kristian Westin, Bollnäsnytt

Annonser

0 Responses to “Intervjuad igen”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: