Archive for the '12 frågor' Category



12 frågor till Martina Hoogland Ivanow

Martina Hoogland Ivanows bildspråk liknar ingen annans. När jag undervisar och pratar om det personliga uttrycket visar jag ofta Martinas bilder, eftersom de är drömska och unika och ofta utmanar oss.

Martina har bott och arbetat utomlands i längre perioder och uppmärksammats internationellt. I fjol vann hon Scanpix Stora Fotopris. Här är bildserien som prisades.

1. Vad betyder fotografi för dig?

Det är ett bra hjälpmedel och metod till att förhålla sig och uppmärksamma detaljer i det vardagliga eller i det mer okända.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Ganska tidigt, jag nosade på andra medium men hade en fallenhet och större dragning till fotografi, kanske i 16-årsåldern…

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Jag är utbildad i Paris och New York, gick ut skolan i New York 1996, började ställa ut men blev snart anlitad av Londontidningar, jag gjorde skivomslag, bok omslag, porträtt, landskap och började experimentera med det mer teatrala i mode i tidningar som Dazed och confused och the Face. Arbetade lite överallt men var bosatt i New York till och med 1998 och sedan i London fram till 2002. I och med att uppdragen eller blev mer kommersiella i sin framtoning runt 2001-02, gjorde jag ett slags avhopp, flyttade tillbaka till Stockholm och har sedan dess fokuserat på bok och utställnings formen. Arbeten mellan 2001-11 är tex : Far too close som framkom i långsam takt under 7 års tid och kom precis ut med SteidlMack förlag. Speedway, en relation mellan förare och publik,  Sumos, white series, Satellite och en del annat.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Ibland gör jag kortare uppdrag, då mer intuitivt och lekfullt kanske, och ibland i samarbete med andra. Annars är det projektbaserat, processen kan vara snabb eller ta flera år, boken har de senaste åren varit mitt slut mål, det har blivit mer och mer viktigt hur en bild associerar till en annan, de är inte längre fristående bilder. Arbetet består av perioder av research, resande, återvändande, redigering och kompletterande på olika sätt.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Mest analoga tekniker, redigering görs ofta på datorn.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Gillade Stephen Gills förra utställning, Paul Graham för metod kanske. Är kanske inte främst så inspirerad av fotografi, det kan vara allt möjligt: film, musik, fack- och skönlitteratur, nyheter.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

Satellite, det mellan mänskliga, hur man definerar sig själv genom någon annan, grupperingar och speglingar.  Senast genom platser med mer medvetet socialt experimentella livsstilar men även det mer normativa i kärlek och familje situationer.

8. Och vad blir nästa utmaning?

Att ta Satellite vidare, jag ser det som en utmaning att fokusera på teman som är väldigt basala, förstärka genom leta olika tydliga eller mindre tydliga exempel genom platser eller  situtioner som på olika sätt skulle kunna beskriva detta.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Jag är ganska mycket ledig eller aldrig ledig, liv och arbete går ihop ganska mycket. Så ledighet skliljer sig inte så mycket från det vanliga livet, jag försöker att hitta pauser för återhämtning och reflektion hela tiden. Jag är lite drömsk av naturen så det går ganska bra.

10. Är utmärkelser viktiga?

Utmärkelser som ger konkret betydelse som att få ett år för arbetsro, så som Berlin stipendie år förra året betydde massor. Det är klart att det är viktigt att få bekräftelse och uppmuntran för att jobba på men vill tro att jag skulle göra det ändå även om jag inte fick det. Bekräftelse och uppskattning kommer och går så man får inte blir för beroende av det men det är kanske lättare sagt än gjort.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Skulptur, mer musik eller film kanske, fast det är väl ingen omöjlighet att det går mer åt det hållet någon gång fortfarande.

12. Framtidsdrömmar och mål?

Jag håller precis på att testa och se om jag överföra mitt stillbildspråk till ett rörligt, ser framemot att experimentera mer med det en tid framåt.

Martina Hoogland Ivanow

 

Annonser

12 frågor till Axel Öberg

Jag jobbade med New York-baserade fotografen Axel ÖbergExpressen. Han var alltid proffsigt trevlig, hur tidspressat läget än var (nej alla lyckas inte med det) och han levererade alltid snabbt. Drömmen för en stressad bildredaktör alltså.

I vintras tog han hem kategorin ”Årets Naturbild” med bilden på vulkanen Eyjafjallajökull, fotograferad i april 2010.

Heja Axel, här är min intervju med honom.

1. Vad betyder fotografi för dig?

För mig är väl fotografi bara ett av många olika sätt att förmedla sanningar å osanningar.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Satt å bläddrade i en bok som handlade om foto i skolbiblioteket och fastnade på nått konstigt sätt.

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Bytte från natur till media på gymnasiet, fick sista året praktik på Dagens Arbete.Efter det lumpen på värnpliktsnytt. Sen reste jag omkring, jobbade i bar, med dykning och lite allt möjligt insåg efter det att jag ville fortsätta plåta. Sökte och kom in på ICP´s bildjournalistikprogram i NY. Sen dess har jag frilansat för Expressen, DN, SvD blandade svenska å amerikanska magasin med New York som bas.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Jag jobbar uteslutande med nyhetsfoto.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Digitalt.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

När jag började plåta så var Paul Hansen den stora förebilden.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

Dåligt med projekt. Några jag vill göra men vi får se om det blir något av det.

8. Och vad blir nästa utmaning?

Ta mer å bättre bilder, få åka på mer roliga jobb.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Har rätt mycket ledigt. Väldigt långa dagar när jag jobbar men när jag e ledig så e jag väldigt ledig. blir ohälsosamt mycket tv-spelande på min lediga tid. Sen så blir det väll kolla på film dricka öl med polarna, laga mat osv.

10. Är utmärkelser viktiga? 

Nä jag tycker det e rätt oviktigt för mig som person faktiskt däremot så ska man ju inte sticka under stol med att det är väldigt bra marknadsföring för en själv som fotograf.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Snickare eller nåt där man fick jobba i projektform med händerna.

12. Framtidsdrömmar och mål?

Göra mer å intressanta jobb, se mer av världen!

Axel Öberg.

12 frågor till Annika af Klercker

Som jag har längtat efter 12 frågor. Först ut efter sommaruppehållet är Annika af Klercker, som jag lärde känna litegrann nu i våras under Mary Ellen Marks workshop på Fotografiska. Mary Ellen älskade Annikas bilder, och det gör jag med.

Här finns Annikas blogg.

1. Vad betyder fotografi för dig?

Det är mitt sätt att försörja mig, mitt yrke, mitt liv, min förbannelse och min stora lycka.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

När jag gick andra året på journalistutbildningen på Södertörns högskola drabbades jag av en smärre livskris, och på vinst och förlust skickade jag in arbetsprover till Nordens Fotoskola, Biskops-Arnö. Från första dagen jag satte min fot på provdagarna visste jag att jag ville bli fotograf. Innan dess var formen av journalistik jag ville jobba med mer flytande. (Har bland annat jobbat både som redigerare och webbredaktör innan.)

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Född och uppvuxen lite lagom lantligt på Värmdö och i Nacka utanför Stockholm. Är 29 år gammal och utbildad på Nordens Fotoskola. Som de flesta i den här branschen har jag hunnit avverka en mängd arbetsplatser. Expressen, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Upsala Nya Tidning.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Jag är frilansfotograf med pressfotografi som huvudsyssla. Jobbar för dagstidningar och magasin och försöker att ha något eget litet projekt på gång också.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Uteslutande digital småbild. Jobbar med Nikons systemkameror.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Den listan kan göras hur lång som helst. I stället för att namedropa skulle jag hellre säga att jag imponeras mest av fotografer som presterar starkt på daglig basis. Att dag efter dag lämna jobb med samma höga kvalitet. Den fotograf som dock betytt mest för mig personligen är Anna Clarén, som var min lärare på Biskops-Arnö.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

Jag pysslar för tillfället med ett reportage som jag hoppas färdigställa i höst. Ett klassiskt bildreportage med lite sportanknytning.

8. Och vad blir nästa utmaning?

En grym grej i höst blir att testa på att rida galopphästar. Via ett reportage tog fotograferandet mig in i kapplöpningsvärlden och jag har numera blivit såpass insyltad att det kommit påtryckningar om att jag borde testa själv hur det känns att flyga fram på ett fullblod. Det är också det mest fantastiska med det här yrket, att det ger access till nya världar och att man får knyta så mycket kontakter inom de mest olika sammanhang.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Ledig? Okänt begrepp.

Skämt åsido har jag varit lite dålig på just det på sistone. Men den lediga tid jag har tillbringar jag med min hund, på hästryggen, med löparskorna i skogen och försöker få tid till att gå på konserter och träffa vänner.

10. Är utmärkelser viktiga? 

Rent allmänt tror jag att tävlingar såsom Årets Bild är bra då det blir ett tillfälle att stanna upp och summera vad man gjort under året. Det ger också fotografer tillfälle att träffas och prata om varandras bilder, vilket man kanske för sällan tar sig tid till i vardagen.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Troligtvis skulle jag vara journalist i någon annan form.

12. Framtidsdrömmar och mål?

En semester skulle sitta fint!

Annika af Klercker.

12 frågor till Lina Haskel

För några år sedan, när jag vikarierade som bildredaktör på Metro, lärde jag känna fotografen Lina Haskel. Det är jag mycket glad över och jag imponeras ständigt av hennes bilder. Lina har prisats i International Photography Awards och nedan berättar hon bland annat om sitt nya bokprojekt ”Space in common – Folkets Hus”. Trevlig läsning!

1. Vad betyder fotografi för dig?

Att berätta saker och förmedla stämningar, och förhoppningsvis påverka omvärlden. Mediet är egentligen obetydligt, jag skulle lika gärna kunna måla eller skriva eller tala, men har upptäckt att foto passar mig bäst.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Våren 2001, jag skulle just ta min fil.kand.-examen i multimediapedagogik efter tre år vid Stockholms universitet, när jag insåg att jag istället ville arbeta som fotograf! Vilket innebar att karriärsmässigt börja om från början – jag hade inte ens någon systemkamera!

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Född och uppvuxen i Stockholm. Planerade att bli skrivande journalist och satsade mycket på det i 20-årsåldern. Ville även jobba med multimedia, se förra svaret.

Efter beslutet att bli fotograf tog jag kvällskurser i foto, gick Fotolinjen på Kulturama, och kom sedan in på ICP/International Center of Photography i New York. Därefter lyckades jag få 9 månaders praktik på Rolling Stone magazines bildavdelning, samtidigt som jag startade firman och frilansade för svenska tidningar. Runt 2007 flyttade jag hem till Sverige, fortsatte frilansa och vikarierade ett par somrar på Expressen bl.a. som bildredaktör. Nu under 2011 har jag dessutom ett halvtidsvikariat som chefredaktör för en av mina magasinskunder.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Jag är frilans och fotograferar främst redaktionellt, för både svenska och utländska kunder (ex.vis Wall Street Journal, The Washington Post och brittiska Monocle). Fokus ligger på interiörfoto, porträtt- och featurejobb, se www.linaphoto.com. Dessutom jobbar jag mycket med mitt eget projekt ”Space in common – Folkets Hus”.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Canon 5dMkII. När det funkar rent logistiskt så använder jag även min analoga Rolleicord från 1960. Skulle gärna skaffa en analog Hasselbladare eller Mamiya snart.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Inspirationen kommer snarare från andra typer av konstnärer, t.ex. Edward Hopper, Giorgio di Chirico, Edvard Munch och Aki Kaurismäki. Men några fotografer vars arbete jag verkligen uppskattar är Esko Männikö, Martin Parr, Lars Tunbjörk och Stephen Shore.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

2006 började jag fotografera ”Space in common – Folkets Hus”. Det handlar om Folkets Hus utseende, ”appearance”, som har mejslats fram under ett sekel, tack vare de skilda verksamheter som ryms i byggnaderna – från facklig verksamhet till nöjen. Jag har fotograferat ett 70-tal Folkets Hus i hela Sverige, från Nilivaara i Lappland till Rosengård i Malmö. Nu har projektet fått flera stipendier och utmärkelser, och nästa år blir det en bok på Journal förlag, det känns superkul! Förhoppningsvis blir det också en utställning. Projektsajten: www.linahaskel.se/fh-swe

8. Och vad blir nästa utmaning?

Jag har ett par nya projekt i huvudet, men först vill jag se till att Folkets Hus-projektet får den spridning det förtjänar.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Jo, jag försöker. I sommar tror jag till och med att det blir semester! Då träffar jag vänner och reser, både i Sverige och utomlands, och förstås åker jag ”hem” till New York så ofta det går, där några av mina närmaste vänner bor.

10. Är utmärkelser viktiga?

Ja, vid en första anblick ger det bekräftelse och ovärderlig marknadsföring. Men framför allt är det viktigt att mitt budskap når ut till betraktaren via bilderna, och när kunniga bedömare lyfter fram mina bilder och ger positiv kritik, då får jag en fingervisning om att jag är på rätt väg i det avseendet. För även om det är jag själv som ska avgöra vad jag vill visa och berätta, så krävs det något extra för att förmedla det till betraktaren.

Det jag hittills är mest stolt över är 1:a-priset i ”International Photography Awards 2010”, i kategorin Interiörer. Det är så enormt många och talangfulla fotografer som tävlar, från hela världen. Jag var på plats på prisutdelningen i New York i höstas, det kändes stort att utses till årets bästa interiörfotograf i en så stor tävling. Men stipendier är förstås också viktiga, för att rent ekonomiskt kunna genomföra projekt.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Jag trivs som tidningsredaktör, både tidigare på Expressen, och i år som chefredaktör på ett av Egmont Tidskrifters magasin (dansbands- och schlagertidningen ”Får Jag Lov”). Det är fantastiskt roligt och givande att utifrån redaktionens idéer skapa berättelser med hjälp av duktiga medarbetare över hela landet, att se text och bild fogas samman till en helhet, och att ta in och bearbeta kritik och förslag från läsare.

12. Framtidsdrömmar och mål?

Att uppfinna ett dygn med 48 timmar! För jag trivs oerhört bra som fotograf – med både uppdrag och egna projekt. Att få arbeta som redaktör samtidigt är the icing on the cake!

Lina Haskel fotograferad av Elin Kudo.

12 frågor till Mary Ellen Mark

71-åriga Mary Ellen Mark är en av de riktigt stora fotograferna. Hon har varit verksam sedan mitten av 60-talet och uppmärksammats och hyllats världen över för projekt som ”Ward 81”, ”Falkland Road” och ”Twins”.
Jag fick den stora äran att assistera Mary Ellens workshop på Fotografiska under Stockholm Photography Week och hon är den 14:e fotografen i ordningen att svara på mina 12 frågor. Se fler intervjuer i kategorin med samma namn till höger.

1. Vad betyder fotografi för dig?

It´s what I do and who I am, I can´t imagine having a life without it.

  1. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

I´ve always been interested in photography!  But I started photographing in my early 20’s when I was in graduate school at the Annenberg School for Communications at the University of Pennsylvania. Previously, I had studied painting at the University of Pennsylvania as an undergraduate.

  1. Beskriv kort din bakgrund, hur ju utbildat dig och var du jobbat.

After I graduated from the Annenberg School I got a Fulbright Scholarship to photograph in Turkey for a year.  When that was over, I moved to New York and I’ve been a photographer ever since.

  1. Hur arbetar du med fotografi idag?

Not much has changed. I still do a lot of street photography in New York where I live, and I take different assignments for magazines and some commercial work. I also photograph on film sets. I was just in Taiwan taking photographs on an Ang Lee film ”The Life of Pi.” That was a wonderful experience. I’ve also photographed on several of Tim Burton’s sets which is also an amazing experience. I teach workshops and lecture around the world.  I’ve been teaching my workshop in Oaxaca, Mexico for eighteen years.  We recently make a book of 15 years of my students work.  Oaxaca is a beautiful city and very close to my heart. It’s a wonderful workshop.

  1. Vad använder du dig av för teknik?

I´m an analog photographer and I will be analog until the day I die. I have many analog cameras, I just love the whole process. Analog is a completely different medium than digital. I think digital photography is great for newspaper photographers because you don’t have to bring a lot of equipment and you can send back your images immediately—especially in situations of war. But I´m not  a war photographer or newspaper photographer so digital is not a real advantage to me. Also, I think Photoshop is a very useful tool as long as you use it as a darkroom, but it worries me when it’s used to change the truth.

  1. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Many photographers inspire me. Irving Penn is one of my favourite photographers, I love his pictures because they are so elegant. I also love Kertesz, Margaret Bourke White, Marion Post Wolcott, Brassai, Ansel Adams’ unknown portraits, Robert Frank, Anders Petersen, Graciela Iturbide, Ragnar Axellson, Henri Cartier Bresson, Lisette Model, and many more.

  1. Berätta lite om ditt senaste projekt.

I´ve been working on the ”Prom” project with my husband for a few years. We traveled around the country photographing prom. I made portraits with the 20×24 camera and Martin made a film. The book and DVD will be out in spring 2012. I really love working with Martin.

  1. Och vad blir nästa utmaning?

I have a few ideas… but I don’t want to talk about it until I’m more clear about what I want to do. The most important thing for me has been to get the Prom project completed and published since we worked on it for so many years.

  1. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

I’m always working. When I’m not shooting there’s always a lot to do in my studio. I´m lucky because I have fantastic people there who help me. I also love to shop. I collect folk are, and my weakness is fashion! I bought a lot of clogs in Sweden, I love them.

  1. Är utmärkelser viktiga?

Sure, they’re very encouraging and flattering.  And grants give you an opportunity to finance your personal project. But what´s really important is just to continue photographing. I’ve always believed that you´re only as good as the next project you do.

  1. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Something that involves people, of course. It would have been nice to go into medicine but I was never good enough at math or science…

Maybe I would have been a filmmaker, but it´s so much more complicated and difficult than still photography. I can’t imagine being anything else but a photographer.

  1. Framtidsdrömmar och mål?

It would be nice if I could find the perfect way to fund all my future projects. So that I could realize all the projects that I would like to do.

Mary Ellen Mark.

12 frågor till Magnus Wennman

Tidigare i år belönades Aftonbladets fotograf Magnus Wennman i sju olika kategorier i Årets Bild och utnämndes till årets  pressfotograf. Han har vunnit många olika priser de senaste åren, även internationellt. Här finns hans hemsida och nedan berättar han om sitt arbete med fotografi.

1. Vad betyder fotografi för dig?

Genom fotografiet får jag en möjlighet att berätta saker för andra. Jag har inga tankar på att förändra världen med mina bilder, men jag kan berätta om den. Att göra ett reportage eller ta en bild är att bevara en del av tiden. När jag dör kommer någon förhoppningsvis att se mina bilder och känna det som jag kände just då. Det är magiskt.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig visuellt. Tidigare tecknade och målade jag mycket. När jag började gymnasiet bestämde jag mig för att satsa på fotograferandet. Jag har haft tur som aldrig behövt fundera på vad jag ska göra.

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Uppväxt i Dalarna och Södertälje. Gick mediegymnasiet i Falun. Två år på Dalademokraten. Ett år på Expressen. Har nu varit tio år på Aftonbladet.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Jag arbetar som nyhets och reportagefotograf på Aftonbladet. Jobbar också med andra projekt vid sidan av. Just nu jobbar jag på en bok om ”den svenska tanten” som kommer ut i november. Köp den!

5. Vad använder du dig av för teknik?

Försöker alltid testa och lära mig nya tekniker. I år har jag kört digitalt småbild, analogt småbild, mellanformat och storformat.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Jag är jättedålig på att följa andra fotografer och kan inte droppa en massa namn. En dålig sida av mig är kanske att jag är för fokuserad på vad jag gör själv.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

”De sista tanterna” heter projektet jag jobbar på nu. Tillsammans med journalisten Fatima Bremmer gör vi en bok som kommer ut i höst. Otroligt spännande att dokumentera en generation som håller på att gå i graven. De är damerna som går till frisörskan och lägger sina hår på spolar. Som aldrig skulle sätta på sig ett par jeans. Som helst bakar

sina egna kakor och bullar, men gärna äter en bakelse på kondis.

8. Och vad blir nästa utmaning?

Jag ska vara pappaledig i höst…

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Nuförtiden går tiden åt att försöka vara en bra pappa, och så har jag just köpt en båt.

10. Är utmärkelser viktiga?

Ja, för den enskilda fotografen kan de absolut ge ett lyft. Men för resten av världen betyder det ingenting.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Då skulle jag vara en svår konstnär. Eller hockeyproffs.

12. Framtidsdrömmar och mål?

Skulle vilja jobba mer självständigt med egna projekt.

Magnus Wennman.

12 frågor till Zandy Mangold

Jag lärde känna fotografen Zandy Mangold under veckorna på The New York Post våren 2008. Han frilansar för dem och en rad andra updragsgivare och har ägnat de senaste åren till att fotografera maratontävlingar på olika platser i världen. Zandy plåtar även mycket musik och studio, här finns hans blogg.

1. Vad betyder fotografi för dig?

It is a dynamic way to connect with people and places.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

I was born this way.  i only stole one thing in my life – it was a polaroid and I was six years old.

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

I grew up deep in the woods of New Hampshire, dreaming of documenting the far off places i saw in national geographic magazine.  I also played a lot of sports so one of my current jobs, photographing ultramarathon races in remote locales, is a perfect combination for me.  I attended an amazing high school called concord academy in Concord, MA where I took my first photography class.  During college I interned as a photographer for La Nacion in Santiago, Chile. After college I worked as a journalist in Washington, DC then realized I was ignoring my true passion for photography, and enrolled in a photography program at the Portfolio Center in Atlanta, GA which set me on a career path for photo. For 5 years I was an assistant / photographer until I went full-time as a freelance photographer.

4. Hur arbetar du med fotografi idag?

I am based out of New York, but shoot all over the globe.  The New York Post is my most consistent client while in New York in addition to shooting some music and cuisine.

5. Vad använder du dig av för teknik?

I use the Canon 35mm digital system and Apple laptop.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

My friends and their iphones.  I like genuine moments in photography and the easy to use and ubiquitous nature of cell phones are great for capturing sincere moments.  Music photographers of the 1960’s and 70’s are my favorite.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

Over the past two years I have documented six day ultramarathons in places such as Antarctica, Chile, China and Egypt and will publish a book after one more race in Nepal in November 2011.

8. Och vad blir nästa utmaning?

I have no idea, but given the nature of photography a challenge is soon to come haha.  Balancing work and life may be the greatest challenge at the moment.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

If the phone doesn’t ring then I am off work! haha  I can take personal time, but consecutive days off always make a freelancer nervous.  Outside of work I cook, play the drums, tennis and basketball and run – a lot.  I ran a 250km race through the wild Australian Outback last year (pics) and this year ran the Boston Marathon. The New York Marathon in November.

10. Är utmärkelser viktiga?

I have never thought about either, though they would be nice to have so…

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

I would be a rock drummer or open a small cafe featuring pizza and Chilean wine.

12. Framtidsdrömmar och mål?

I am extremely grateful for the opportunities I have had and feel as though I am living the dream so more of the same would be great:)

Zandy Mangold fotograferad av vännerna Alexandra Hamlyn och Matthew Welsh http://www.killdiscodesign.com


Kategorier

Annonser