Archive Page 3

12 frågor till Pieter ten Hoopen

Idag öppnar Pieter ten Hoopens utställning ”Tokyo 7” på Galleri Kontrast i Stockholm.

Pieter flyttade från Holland till Sverige i slutet av nittiotalet, utbildade sig på Nordens Fotoskola och blev snabbt en prisad bildjournalist. Under åren har han bland annat tagit emot Scanpix stora fotopris och utmärkelser i Årets Bild, World Press Photo och Pictures of the Year International. Han är representerad av franska Agence Vu och gör bland annat uppdrag för The New York Times.

28

© Pieter ten Hoopen

1. Vad betyder fotografi för dig?

Betydelsen har ändrats mycket de senaste åren för min del. I början av karriären var det enda man gjorde att fundera på fotografi, men jag var kanske disträ i min målsättning. Idag har  jag hittat ett lugn i det jag vill och hur jag ska uppnå det hela. Jag älskar att jobba med mina böcker och det ger mig ett lugn, men framförallt har jag hittat ett sätt att uttrycka mig som är viktigt bara för mig. Det är ett underbar känsla att kunna vara helt egen i den processen. Samtidigt är det också ett vanligt yrke, som vilket annat, som betalar mina räkningar och det är väl det viktigaste nästan.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Hmmm kanske sent, jag tror jag var typ 26 eller nåt. Jag var sen för att jag inte hade en aning om vad jag ville göra fram tills dess.

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Jag har studerat skogsbruk och klarat av mina studier och jobbat en kort period inom det yrket. Det var en viktig tid även om jag var mycket medveten om att det inte riktigt var min grej. Man är ung när man ska välja och det var en stor nackdel för mig. Sedan jobbade jag ett par år som reseledare i Indien, Iran och Nepal. Det var en kul och lärorik tid som gjorde att jag blev intresserad av fotografi.

4. Hur arbetar du med fotografi idag?

Idag bor jag längre perioder utomlands, dels för att det är ett bra sätt för mig att kunna få uppdrag och för att jag trivs så klart. För tillfället bor jag i Nairobi som jag använder som bas. Jag vill vara kvar ett tag till men troligen blir det färre tidningsjobb i framtiden. Jag har andra planer eftersom jag tror att vi verkligen befinner oss i sista fasen av en så kallad uppdragsfotograferingsepok.

5. Vad använder du dig av för teknik? 

Det är väl de senaste Nikonmodellerna som jag trivs mycket bra med. Sedan fotograferar jag fortfararande en hel del med film för mina böcker och då främst med en Yashika som är typ 100 gammal eller nåt?

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Om jag ska vara helt ärlig tittar jag inte lika mycket på fotografi som tidigare. Idag kan jag hitta enstaka jobb av fotografer som jag uppskattar enormt. Det senaste jobbet var Magnus Wennmans multimediajobb ”Rat Capital”. Helt otrolig bra gjort och det verkar inte finnas gränser för den mannens utvecklingsförmåga som fotograf och filmare. Jag får mest inspiration av filmer för min egen del tror jag och konsumerar enorma mängder. Film är det ultimata sättet att utveckla sin storytelling.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

Senaste projektet är boken ”Tokyo 7” som kommer ut den 15 december. Den boken kommer ut i en liten upplaga, 300, och alla med en signerad print. Jag älskar små bokprojekt. Eller små och små, det blir alltid en jäkla massa jobb så klart att producera böcker och det kostar skjortan.

Jag ville göra en berättelse om min generation i Tokyo, en berättelse om en ny generation japaner som försöker hitta en annan form på sin tillvaro än den traditionella i Japan. Normalt börjar man jobba efter sina studier och helst jobbar man hela livet för en och samma chef. Jag skildrar denna stad genom 7 vänner som har valt ett annat sätt att leva. Mina fotografier är en intim berättelse av dessa japaner i sin vardag, en kanske drömsk och lugn berättelse om vänner.

8. Och vad blir nästa utmaning? 

Hmmm det är väl 3 nya böcker under 2013. En är redan klar och just nu gör dom formen på en. Under sommaren börjar produktionen av ännu en bok. Dessutom kommer snart en bok som jag gjort tillsammans med Lars Tunbjörk och Elin Berge. En jäkla massa böcker med andra ord.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då? 

Jag är ledig väldigt ofta, lite för ofta nästan. Jag har en enorm talang för att ligga i sängen och det tror jag fyller de flesta av mina lediga dagar. Jag har inte så mycket hobbys måste jag säga, har altid velat ha en hobby egentligen. Hmmm ska fundera på det. Jag gillar vin så vin kanske är en hobby?

10. Är utmärkelser viktiga?  

Det kan de vara och det har absolut hjälpt mig. Jag är glad för varenda en jag har fått genom åren. Det som jag personligen har uppskattat mest är mina priser i World Press Photo. Jag har ändrats mycket när det gäller tävlingar det sista åren, jag har inte samma drive att delta och försöker låta bli om jag kan. Jag tävlar väl i World Press Photo för att det är ett måste när man sitter i en större internationell agentur, det är viktigt för dom att vi tar priser. I Sverige är det nu färdigtävlat för min del känner jag, jag kan inte längre motivera mig, då ska man låta bli. It’s been a great ride though.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotogaf tror du?

?

12. Framtidsdrömmar och mål?

Hitta en hobby kanske?

Fotograf Pieter ten Hoopen

Pieter ten Hoopen fotograferad av Knut Koivosto.

Annonser

12 frågor till Casper Hedberg

Han har prisats i Årets Bild. Han har arbetat världen över och prisats igen. Och igen och igen. Nyligen hamnade hans makalösa hästsportbilder från Afghanistan på ärofyllda Paris Matchs fotoblogg.

Casper Hedberg är en ödmjuk person och en färgstark fotograf. Alltid dokumentär, alltid närvarande.

Nedan svarar han på mina 12 frågor. Och ja, det var ett bra tag sedan sist men nu är intervjuserien tillbaka. Arkivet hittar du här.

jackie_ferm

03

© Casper Hedberg

1. Vad betyder fotografi för dig?

Denna frågan har jag grunnat på en hel del. Jag är uppvuxen i akademiska Lund och de flesta av mina vänner under högstadie- och gymnasie-tiden kom från välbärgade hem med föräldrar som spenderat några decennier av sina liv på universitet (ok, lite överdrivet kanske , men nästan i alla fall!). Det var under denna tiden jag sögs in i fotografiets värld. Jag minns vilken inverkan den dokumentära bilden fick på mig. Bilderna från svältkatastrofer i Somalia och klassiska bilder från Vietnamkriget träffade mig likt ett välriktat knytnävslag rakt i solar plexus. Medan mina vänner mätte sina kunskaper och åsikter i heta diskussioner och debatter drogs jag åt det på många sätt antiintellektuella fotografiet. I en debatt är det väldigt sällan att någon byter åsikt. Man går in i debatten med färdiga åsikter och är mest mån om att få sin röst hörd. En bild går dock inte att diskutera bort. Det var bildens direkthet som fick mig att börja fotografera och det är nog fortfarande den egenskapen inom fotografiet som jag attraheras av.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Oj, det svaret bakade jag visst in i förra frågan.

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Jag gick bildjournalistikutbildningen i Sundsvall 03-06 (hade en väldigt trevlig klasskompis som hette Johanna…). Har sedan jag slutade skolan frilansat med undantag för de perioder jag vikarierat på Aftonbladet, SvD och Sydsvenskan.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Jag jobbar på uppdrag för såväl svenska som utländska tidningar och magasin. Jag gör också en hel del uppdrag för kommun och landsting (till exempel Norrtälje kommun, Sveriges Kommuner och Landsting). Jag gör också mer kommersiella uppdrag (har till exempel fotat mycket så kallade ”imagebilder” för NCC). Oavsett uppdragsgivare så är mitt bildspråk dokumentärt.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Jag använder för de allra flesta uppdragen Canons dslr. Använder också till vissa projekt en Hasselblad X-pan som är en väldigt fin småbildskamera med möjlighet till panorama.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Många. Men i går såg jag Magnus Wennmans kortfilm ”Rat Capital” så jag säger Magnus. Han förnyar sig konstant och allt han gör håller sådan otrolig klass så Magnus är en sann inspiratör. Dessutom är han extremt trevlig.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

I början av 2012 var jag i Afghanistan tillsammans med reportern Göran Engström. Vi gjorde lite olika reportage men reportaget om den otroligt häftiga hästsporten Buzkashi var extra kul att göra. Sporten är galet vild och har anor hela vägen tillbaka till Djingis Khan. Eftersom jag gillar hästar var detta reportage extra kul att fotografera.

8. Och vad blir nästa utmaning?

Jag har för länge sedan påbörjat ett projekt om överskuldsatta i Sverige. Det projketet vill jag återigen ta tag i och göra något mer av. Det skulle vara kul att ställa ut projektet och kanske också göra en bok.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Jag har en stor bobåt som ligger vid Söder Mälarstrand i Stockholm och den slukar extremt mycket tid. Jag köpte den tillsammans med 3 kompisar för snart fyra år sedan och sedan dess har slitit med att renovera den. Ju längre tiden går, desto noggrannare blir vi och när vi väl blir klara (vilket vi i och för sig aldrig kommer att bli) kommer vi ha en fantastiskt fin båt med fina bomöjligheter mitt i Stockholm. Så som sagt, jag har inga problem med att fylla min fritid…   

10. Är utmärkelser viktiga? 

Jag är kluven kring tävlandet med bilder. Personligen är jag ganska trött på tävlingar och jag tycker att fototävlingar får ta allt för stor plats i diskussionen kring fotografi. Har du inte vunnit en tävling så finns du inte som fotograf typ. Men å andra sidan så kan tävlingarna hjälpa till att sprida dina bilder och sätta fokus på viktiga frågor i och med att många tävlingar just har en sådan stor genomslagskraft. Men själva tävlingsmomentet tenderar ofta att ta för mycket fokus från innehållet i bilderna. Själv har jag haft stor tur i tävlingssamanhang och fått några prestigefulla plaketter och dem är jag både otroligt glad och stolt över.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du? 

Kanske skulle jag jobba med film, men det är ju ganska nära foto så det är ju ett tråkigt svar. Så säg musik istället. Jag spelar fiol och har spelat i lite olika band så det kanske ligger närmast till hands. Eller varför inte travtränare? Jag har jobbat som hästskötare tidigare och jag är med och deläger två travhästar som jag besöker och kör så ofta jag kan. Så jag skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba med hästar på heltid. Åtminstone när vädret är fint och om jag skulle ha duktig personal som skötte den tidiga morgonfodringen…

12. Framtidsdrömmar och mål?

Att få vara frisk och glad. För så länge jag är det så löser sig allt annat.

26112012-_F5C8205

Casper Hedberg.

Läs mer om Casper i Lars Darebergs fina julkalender.

Viktor, Oskar, Martina & Robert

Hanna & Lars

Mer från mitt projekt

Antalet jordbruk i Hälsingland har minskat med tre fjärdedelar sedan 60-talet. I mitt pågående bokprojekt porträtterar jag dagens bönder och uppmärksammar övergivna lador och ett landskap inte längre lika öppet.

Mitt projekt heter ”Bland bönder” och här är två av bilderna jag tog igår.

Elvira

En minut med Ernst Kirchsteiger


Kategorier

Annonser