12 frågor till Dan Callister

På hans hemsida finns färgglada porträtt och starka livsöden, svartvita betraktelser och mystiska undervattensbilder. Dan Callister är fotografen som jobbar världen över, med det mesta, och våra vägar korsades för några år sedan.

Dan är den nittonde fotografen i min serie ”12 frågor”, du hittar tidigare intervjuer här.

1. Vad betyder fotografi för dig?

Basically photography and the job is beyond a passion, it’s become lifestyle, it means everything.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

I wanted to become a photographer at a very young age, I got my first camera when I was ten and from then on I knew I wanted to become a photographer.  My father is a journalist and there were always photographers visiting the house as a child.

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Basically I’m from North Wales and left School when I was fifteen to become a junior photographer, I worked all over the UK and Europe for various publications before moving to the US in 1998.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

I’m currently a New York based photojournalist working primarily for European and Australian publications. I mainly do News features and underwater photography.

5. Vad använder du dig av för teknik?

I’m currently using Canon digital cameras and lenses and use Apple computers.  I use different underwater housing and strobes for the underwater stuff.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

There are so many, I love Joe McNally, James Nachtwey, Steve McCurry, David Doubilet (underwater), Brian Skerry (underwater) and Timothy Allen’s work.  There are so many photographer’s work that I enjoy.  I don’t think I have the space to name them all!

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

I’m currently working on a couple, the Great White shark project is still ongoing. I’m also working on a feature about Black Cowboys.  I’m hoping to start shooting very soon!

8. Och vad blir nästa utmaning?

I think the next challenge is surviving this global recession, it seems to be ongoing and the print media industry is in dire straits.   The digital age is definitely exciting but with it comes new challenges.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Ha ha, good question.  All my hobbies are photography related apart from drinking! My girlfriend says I’m never off work, the e-mail on my phone is always going off!!

10. Är utmärkelser viktiga?

I think they are, awards can bring attention to worthy causes and grants definitely are needed especially in these times where publications are un-willing to fund the coverage of stories.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

I think it would be something in the diving or marine industry .  I love being near, in and on the water!

12. Framtidsdrömmar och mål?
I’d love to photograph Polar Bears underwater and be able to travel and photograph all the projects that are on my bucket list!

Dan Callister.

Elvis för sista gången

Jag har följt Glada Hudikteatern sedan de satte upp sin musikal ”Elvis” på Cirkus i Stockholm 2007. Jag har tagit otroligt många bilder under åren som bland annat synts i utställningar och publicerats i boken ”Shaken! [Not Störd]”, skriven av Petter Karlsson.

Men viktigast av allt: Jag har fått en bunt nya vänner och hundratals varma kramar under de här åren. Arbetet med teatern har utvecklat mig och gjort mig till en bättre fotograf och människa.

För en vecka sedan fotograferade jag bakom föreställningen ”Elvis” för allra sista gången. Här finns ett bildspel med mina favoritbilder från kvällen.

Läs det här också.

The Jury

Idag sammanstrålade juryn för att enas om de bästa svenska bilderna i Metro Photo Challenge. Tillsammans har vi bedömt omkring 20 000 bilder den senaste månaden och idag valde vi 20 delfinalister i varje kategori.

Bilderna som gick vidare idag är inte bara proffsigt utförda utan har alla något extra som ger dem en historia. Och i en sån här stor tävling blir vikten av ljus väldigt tydlig. Personligen tycker jag att många föll just där, för att ljuset inte passade in eller inte höll ihop bilden rent tekniskt.

Juryarbetet har stundtals varit svettigt och svårt men jag har sett fantastiska bilder idag som gett mig en stor dos inspiration. Det finns många unika fotografer därute i stugorna och jag är på djupet imponerad.

På måndag presenteras de 100 bästa bilderna och sedan följer en omröstning på Facebook. I november åker bilderna på utställningsturné och den 8 december presenteras juryns och folkets vinnare.

 

Bulle i ugnen?

Igår följde jag med bakom kulisserna i Globen när Glada Hudikteatern framförde sin musikal ”Elvis” för sista gången.

Det blev många fina, sorgliga och underbara ögonblick under kvällen. Jag leder en helgkurs på Fotografiska just nu men ett bildspel kommer så småningom.

Bilden nedan: Skådespelaren Sofia Zeider välkomnar Victoria och prins Daniel. ”Har du en bulle i ugnen?” frågar hon och klappar kronprinsessan på magen.

 

Lina, Martin & Åke

Dagens glädjetjut och grattis går till Lina Haskel, en spännande fotograf och vän som nominerats till Scanpix Stora Fotopris!

Jag gjorde en intervju med Lina i somras, du hittar den här.

Grattis till Martin Bogren och Åke Ericson också, det blir en tuff kamp mellan tre riktigt fina fotografer. Här kan du läsa mer om fotograferna och se bidragen.

Bakom reklamen

I slutet av 2009 startade ICA, Samhall, FUB och Glada Hudikteatern projektet ”Vi kan mer”. Mats Melin började synas i tv-rutan och blev ”Ica-Jerry” med hela svenska folket. Sedan dess har flera hundra personer med funktionsnedsättning fått möjlighet att arbeta i ICA-butiker runt om i landet.

Mats meddelade nyligen att han kommer sluta att spela in reklamfilmer och återgå till arbetet som vaktmästare.

Nedan är några bilder jag tog när jag följde med under en inspelningsdag i vintras. Det har inte blivit av att jag visat dem tidigare men tänker att det passar bra nu.

Som en hyllning till Mats, för att han varit betydelsefull i en fin och viktig satsning.

 

Viktigt

Om du såg Uppdrag Gransknings program om Glada Hudikteatern och Pär Johansson är det oerhört viktigt att du läser det här.

Jag håller med Lena Törngren, och blir på djupet ledsen av tankar som de här.

Och Uppdrag Granskning: Jag har länge känt stor respekt för er redaktion men nu är den borta.

 

 

12 frågor till Martina Hoogland Ivanow

Martina Hoogland Ivanows bildspråk liknar ingen annans. När jag undervisar och pratar om det personliga uttrycket visar jag ofta Martinas bilder, eftersom de är drömska och unika och ofta utmanar oss.

Martina har bott och arbetat utomlands i längre perioder och uppmärksammats internationellt. I fjol vann hon Scanpix Stora Fotopris. Här är bildserien som prisades.

1. Vad betyder fotografi för dig?

Det är ett bra hjälpmedel och metod till att förhålla sig och uppmärksamma detaljer i det vardagliga eller i det mer okända.

2. När och hur kom du på att du ville bli fotograf?

Ganska tidigt, jag nosade på andra medium men hade en fallenhet och större dragning till fotografi, kanske i 16-årsåldern…

3. Beskriv kort din bakgrund, hur du utbildat dig och var du jobbat.

Jag är utbildad i Paris och New York, gick ut skolan i New York 1996, började ställa ut men blev snart anlitad av Londontidningar, jag gjorde skivomslag, bok omslag, porträtt, landskap och började experimentera med det mer teatrala i mode i tidningar som Dazed och confused och the Face. Arbetade lite överallt men var bosatt i New York till och med 1998 och sedan i London fram till 2002. I och med att uppdragen eller blev mer kommersiella i sin framtoning runt 2001-02, gjorde jag ett slags avhopp, flyttade tillbaka till Stockholm och har sedan dess fokuserat på bok och utställnings formen. Arbeten mellan 2001-11 är tex : Far too close som framkom i långsam takt under 7 års tid och kom precis ut med SteidlMack förlag. Speedway, en relation mellan förare och publik,  Sumos, white series, Satellite och en del annat.

4. Hur arbetar du med fotografi i dag?

Ibland gör jag kortare uppdrag, då mer intuitivt och lekfullt kanske, och ibland i samarbete med andra. Annars är det projektbaserat, processen kan vara snabb eller ta flera år, boken har de senaste åren varit mitt slut mål, det har blivit mer och mer viktigt hur en bild associerar till en annan, de är inte längre fristående bilder. Arbetet består av perioder av research, resande, återvändande, redigering och kompletterande på olika sätt.

5. Vad använder du dig av för teknik?

Mest analoga tekniker, redigering görs ofta på datorn.

6. Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Gillade Stephen Gills förra utställning, Paul Graham för metod kanske. Är kanske inte främst så inspirerad av fotografi, det kan vara allt möjligt: film, musik, fack- och skönlitteratur, nyheter.

7. Berätta lite om ditt senaste projekt.

Satellite, det mellan mänskliga, hur man definerar sig själv genom någon annan, grupperingar och speglingar.  Senast genom platser med mer medvetet socialt experimentella livsstilar men även det mer normativa i kärlek och familje situationer.

8. Och vad blir nästa utmaning?

Att ta Satellite vidare, jag ser det som en utmaning att fokusera på teman som är väldigt basala, förstärka genom leta olika tydliga eller mindre tydliga exempel genom platser eller  situtioner som på olika sätt skulle kunna beskriva detta.

9. Hinner du vara ledig ibland? Vad gör du då?

Jag är ganska mycket ledig eller aldrig ledig, liv och arbete går ihop ganska mycket. Så ledighet skliljer sig inte så mycket från det vanliga livet, jag försöker att hitta pauser för återhämtning och reflektion hela tiden. Jag är lite drömsk av naturen så det går ganska bra.

10. Är utmärkelser viktiga?

Utmärkelser som ger konkret betydelse som att få ett år för arbetsro, så som Berlin stipendie år förra året betydde massor. Det är klart att det är viktigt att få bekräftelse och uppmuntran för att jobba på men vill tro att jag skulle göra det ändå även om jag inte fick det. Bekräftelse och uppskattning kommer och går så man får inte blir för beroende av det men det är kanske lättare sagt än gjort.

11. Vad skulle du göra om du inte var fotograf tror du?

Skulptur, mer musik eller film kanske, fast det är väl ingen omöjlighet att det går mer åt det hållet någon gång fortfarande.

12. Framtidsdrömmar och mål?

Jag håller precis på att testa och se om jag överföra mitt stillbildspråk till ett rörligt, ser framemot att experimentera mer med det en tid framåt.

Martina Hoogland Ivanow

 

I tårar

Nick Brandts utställning ”On this earth, a shadow falls” är som väntat magisk. Det är sällan bilder får mig att gråta men idag så hände det. Och jag skyller inte på hormonerna.

Jag kan vara svårflirtad när det gäller naturbilder men Brandts landskap är smärtsamt vackra och han porträtterar djuren med stor respekt. Jag har aldrig sett något liknande.

Brandt är dessutom djupt engagerad i djurens överlevnad och har startat den ideella organisationen Big Life Foundation.

Utställningen är framtagen och producerad av Fotografiska, tack till curatorn Michelle Roy för ett fint arbete.

En torsdag

Idag: Blivit berörd av Tina Enghoffs utställning ”Seven Years” på Kulturhuset (främst intervjuerna) stillat mina cravings på Lakritsroten, blivit inspirerad av en vän, bedömt några hundra bilder i Metro Photo Challenge och haft kvällskurs på Fotografiska.

Imorgon: Frukost på Fotografiska, kolla Nick Brandts magiska bilder, ha kurs och tuffa hem till familjen.

I helgen leder jag en fotokurs på Studiefrämjandet i Bollnäs. Bra liv!